iakttagaren

Det är dags att jag börjar leva ett riktigt liv - mitt liv. Idag lever jag inte, och det är inte bara ett uttryck eller en omskrivning! Jag lever inte, jag överlever. Jag tar mig från dag till dag, håller mig flytande men mycket mer än så blir det inte.

Jag är glad att jag flyter och har näsan ovanför vattenytan för jag har varit nära att drunkna några gånger i mitt liv, men ska jag fortsätta så här i 30-40 år till? Vilken mardröm!

Men, den allra värsta mardrömmen är att jag fortsätter så här - och vänjer mig vid det. Kanske till och med lär mig att trivas med det.

Jag är 36, arbetstränar, har katter och en närapå perfekt pojkvän (han är perfekt för mig med alla sina fel och brister). Jag har varken körkort eller formell utbildning men jag har alltid varit nyfiken och vetgirig och jag hoppas på att det är det som kommer att rädda mig. =)

Kramar Anni